Det kommer tider då man vill lägga sig ner, man orkar inte kämpa mera. Utan man vill bara lägga sig ner  skrika och ge upp. Man är i deppmode och känner för att bara skita i allt. Man vill ligga i sängen, sova i år och inte vakna upp på ett tag. Inte leva i verkligheten, utan i sin egna underbara skrattande värld. 

Vad ska man göra i dessa lägen? Själv är jag en person som inte tänker så mycket i dessa lägen, jag kanske tycker att saker är piss för stunden. Men jag ha rlärt mig att koppla bort det och ta det senare. Det finns så mycket skit i världen så varför försöka förvärra allting med att trycka ner sig själv djupare än vad man egentligen är. Jag ha rlärt mig att ta tag i problemen när dem verkligen upstår och skiter i alla jävla små problem som existerar överallt. Vill jag gråta så gråter jag, vill jag skrika så skriker jag. 

Jag väljer att ta tag i sakerna när dem väl händer, hur skulle allting vara om man bara orkade ta tag i dem senare? Då skulle folk gå omkring och vara ledsna och iriterade och använda sig av flera olika försvarsmekanismer. Lagra all sin skit inom sig, se sin fina underbara insida förvandlas till något fult skit. Man för fular med andra ord sig själv. Det handlar om att förfina sig själv med att  slå bort eller ta tag i problemen och slå bort dem från det inre. 
'

Man måste må bra inom sig själv för att kunna bidra till bra saker och för att kunna hjälpa andra. 
Man måste komma ihåg att det är okej att visa sig "svag" det är okej att gråta, det är oklej att skrika. Det är okej att inte alltid vara på en topp nivå. Vem orkar det?
Alla uppnår topp och dyker även ner på botten i sina liv. 

Så se till att skrika och bara gråt ut när du behöver det. 
För sen är det försent.