Glöm inte bort dig själv!!

Varför man jobbar och sliter för en grej,  man har ingen motivation men man fortsätter endå?
Man vill sluta jobba, man vill lägga sig ner och skrika, gråta och bara skita i allt.

Eller när man jobbar med något bara för att få någon annan att le? Bara för att någon ska bli stolt över en?

Jag brukar stanna upp och undra varför jag sitter och skriver en uppgift, eller varför går jag till gymmet.

Vem skull är egentligen som jag går och tränar för, varför gör jag allt som jag gör?

vem är det jag vill göra stolt, vad är det jag vill komma fram till? 
Som tillexmepel min ide om att bli sjukgymnast, varför gör jag det, hur fick jag den iden? 
Som att få bra betyg, för vems skull gör jag det varför jobbar jag, vad vill jag bevisa. 

Jag har sedan 9an vetat att jag  inte skriver eller jobbar för min egen skull.

Jag har hela tiden försökt visa att jag är någonting, med utseende och med skolan. Eftersom jag som liten blev nedvärderad och fick bevisat för mig själv att jag inte var någonting. Eller jag var någonting men ingenting som dög till fullo. Jag var inte tjejen killen ville ha, jag var den snälla bruden alla kunde köra över, jag var ingen som satte ner foten. Jag kände att jag inte dög till någonting, så var alltid tvungen att bevisat att jag också fanns här och att jag också kunde saker. 

Jag försökte alltid att visa mig duktig i skolan, jag önskade att jag kunde sikta mot MVG i alla ämnen men så ambisös va rman tyvärr inte och är inte det heller idag. Jag försökte fixa höga betyg för att göra mina föräldrar stolta. Jag försökte fixa till min kropp för  att få upp tron om att jag också var någonting. Sökte  uppmärksamhet och allting. Ville bli sedd samtidigt som jag ville göra alla andra nöjda.  Jag visade upp mina betyg för andra för att dem skulle säga att jag var duktig. Främst sökte jag dem orden av en människa. 
Jag ville att han skulle säga att han är stolt över mig! jag försökte hela tiden tävla med andra för att ahn skulle säga det. 

Idag har jag lärt mig att det viktigaste i mitt liv är att jag är stolt över mig!
att jag mår bra och att jag blir nöjd över det jag gör hela tiden!
Så skit i alla andra och gör dig själv nöjd!
Vet du att du ha rjobbat hårt för ditt C, ja men avfan spelar det för roll om din mamma pappa syster eller vem som helst inte tycker det är bra? Man ska gynna och uppskatta sig själv, det enda som betyder någonting. Eller det som betyder mest iallfall!!

Kärlek till er!!