Glöm inte bort dig själv!!

Från årskurs 3-5 så blev jag mobbad.

Jag blev nedtryckt  av tjejerna i klassen.

Jag såg inte precis ut som dem, vi var 3 stycken i klassen som var  lite mulligare och större än dem andra. Vilket gjorde att vi stack ut lite mer, men det var väll egentligen inget större fel på oss. Jag var även en liten skvallerbytta och ville väll vara frökens lilla flicka. Jag ville passa in bland tjejerna och killarna.

jag ville vara en av dem där tjejerna som killarna jagade och ville bli ihop med.

Jag ville inte vara den tjocka tjejen som skvallrade och grät. Jag ville bara vara bland dem lite

mera populära, jag ville vara omtyckt och snygg. 
Jag minns att mamma köpte nya och fina kläder som dem andra tjejerna i klassen hade bara för att jag skulle passa in och få vara som dem andra. Sen så råkade det vara så  att tjejerna gick på gympa precis som jag också gjorde. Jag kunde ju då inte samma sak som dem kunde och gick i en liten lägre grupp än dem.

Att jag inte gick i samma grupp som dem gjorde att dem gick på mig om mitt tränande också. 

så nu var det inte bara att jag var "tjock" utan jag var även dålig på gympa.

Det var en känsla som var jobbig då men ännu värre att leva med senare.

Precis så var det i detta läge, jag bar ju med mig allt det här när jag ett år senare i 6an skiljdes från allt detta folk. Jag bytte inte till samma skola som dem, jag försökte börja om och få en ny start. 

Dem här tjejerna hade lyckats med en sak, jag tror säkert inte att det var medvetet utan det var väll av någon anledning dem gjorde det. Dem har lyckats att slita isär mitt självförtroende och förstört min självkänsla. Jag var tjock ful och dålig på gympa. Jag var en person som ingen tyckte om och inte killarnas första val!
Allt detta flöt runt i mitt huvud och jag var så ledsen under flera år! Mer eller mindre grämde jag mig över det här, det med gympan gick över efter ett tag. Men det om min kropp då? 
Det gick inte över! Det blev bättre men jag hade alltid en känsla över att jag var "större" än dem andra i mig.

I 8e klass så gick det så illa att jag inte ville äta, jag började räkna kalorier och byta mat med annat folk. 
Jag ville se ut som modellerna jag ville inte mera. Ville inte bli tjock, ville inte äta all dess mat som jag åt.

jag skrev matdagbok och förde in allt jag åt. Ja min utseende fixering hade gått till överstyr. I 9an höll det i sig men inte lika grovt denna gång. Jag hade alltid en ångest över vad jag åt och stoppade i mig. Jag njöt stunderna jag stoppade i mig det. Men inte senare... Jag säger att jag aldrig har stoppat fingrarna i halsen, det skulle jag aldrig göra! Jag hatar att spy. Men jag önskade flera gånger att jag inte hade gjort det. Så ångrat mycket mat har jag gjort.

I dagens läge eller sen jag började på gymnasiet så har allt flytit på! Jag har lärt mig älska mat och träning. JAg har vuxit så mycket. Visst när jag började dem första veckorna så försökte jag att passa in och vara snygg! Men jag ser ju ut som jag gör nu. Jag äter vad jag vill ha och mår bra. Men jag tror att just dessa underbara tankar flög in i mitt huvud när en av mina bästa kill kompis sa till mig.

" skit i dem där idioterna som tröck ner dig då. 
Dem finns inte med dig idag, det är ingen som säger det nu.
Det dem sa då spelar ingen roll i dagens läge"

just dem där orden finns i mitt huvud varje dag.

När jag tänker på den låga självkänslan jag har haft dem senaste åren så blir jag så ledsen!

Jag har mått så piss pågrund av saker folk sa till mig för år sedan!
Så ja dem finns inte hos mig idag!
Idag finns det bara underbart folk som höjer mig inte sänker mig!
Så dagarna blir bättre och bättre. 
Dem blir vad du gör dem till!

kärlek till er!!